Ånge bibliotek

Gullivers resor (engelska: Gulliver's Travels), är en roman skriven av Jonathan Swift år 1726.

Gullivers resor, handlar om Lemuel Gulliver, en läkarstuderande i Cambridge, som i sin färd mot Ostindien lider skeppsbrott på mycket speciella ställen. Denna reseskildring blev enormt populär då den utkom, dels för att den var en underhållande bok som läsarna lätt kunde engageras av, dels på grund av Jonathan Swifts klockrena samhällskritik. Boken är en satir och osar av vrede mot människans alla dumheter på ett lustfyllt och förlöjligande maner.

Del I: En resa till Lilliput

Första resan beskriver Gullivers ankomst till ett land där allt är litet och där människorna är lika små som teskedar och kallar sig lilliputtaner. De är mycket förnäma och nyfikna. Gulliver är i början okunnig i språket, men efter att blivit lärd av en lilliputan börjar han lära sig behärska det och kan tala med kungen med vilken han etablerar en vänskap. Gulliver lär sig att leva som en jätte ibland småfolket. Men när Gulliver får reda på att lilliputanerna krigar mot den närliggande ön Blefuscu om så triviala ting som från vilken ända man skall knäcka ett ägg förstår Gulliver att han måste ge sig av. Dessutom äter han sig igenom landets matförråd som inte kommer att räcka för evigt.

Del II: En resa till Brobdingnag

På nästa utfärd hamnar Gulliver i jättelandet Brobdingnag (någonstans i Stilla havet). I boken berättas det om Gullivers farliga leverne, då han måste fäktas mot bin och nästan blir uppäten av råttor. Gulliver förs till kungen som är mycket lärd och först får för sig att Gulliver är en docka som drivs av ett urverk. Inte förrän han hört Gulliver tala inser han att Gulliver är en människa. Jättarnas självsäkerhet är lite för stor, för när Gulliver berättar om sitt eget hemland blir han inte trodd, då de är säkra på att deras land är det enda i världen. Efter två års vistelse i Brobdingnag börjar Gulliver tröttna på tillvaron.

Jonathan Swift, (1667-1745), var en irländsk-brittisk kyrkoman, författare och satiriker. Han brukar betraktas som en av världslitteraturens största satiriker.

År 1704 utgav han Sagan om tunnan (A Tale of a Tub), där han angrep korruptionen inom religionen och undervisningsväsendet. 1710 blev han stridsskriftsförfattare för Torytidskriften The Examiner. År 1726 utkom Gullivers resor, som är en satir över samtidens sociala förhållanden. Han skrev fräna pamfletter bland annat mot den brittiska irlandspolitiken, såsom Ett anspråkslöst förslag (A Modest Proposal) 1729, där han på ett satiriskt vis föreslog att fattiga irländare skulle sälja sina barn som mat.