Ånge bibliotek

In the 1970s a group of American art photographers challenged the standard expressions of the time: the manifest modernist ‘straight photography’. The new ideal was to be called ‘staged photography’ and instead of viewing the camera as an objective, optical device and photographs as mechanically reproducable artistic products, the rebellious photographers pointed to the possibilities of conveying holistic life experiences, where a cluster of sensory impressions were needed.

In Impure Vision, photography theorist Moa Goysdotter analyzes the work of four of the main activists and artists of staged photography – Krims, Michals, Tress, and Samaras.

By applying new perspectives to photography of the 1970s Goysdotter sheds light on these photographers’ critique of purist ideals, and their methods of transcending the entrapment of the purely visual effects of photo.

Impure vision not only tells the history of staged photography in a new way by using theories and methods not previously practised on the subject, but also proposes new outlooks on photography theory and history in general.
—————-
Under 1970-talet utmanade en grupp amerikanska konstfotografer tidens rådande modernistsiska ideal inom konstfotografiet: det renodlat visuellt inriktade ”straight photography”. Det nya idealet kom att kallas ”staged photography”, iscensatt fotografi, och i stället för att titta på kameran som en objektiv, optisk enhet och fotografier som mekaniskt reproducerbara konstnärliga produkter, påpekade de iscensättande fotograferna fotografiets inneboende möjligheter att förmedla holistiska livserfarenheter som inbegrep ett kluster av sinnesintryck.

I Impure Vision analyserar fotografiteoretikern Moa Goysdotter fyra av de viktigaste konstnärerna verksamma inom 1970-talets iscensatta amerikanska fotografi – Les Krims, Duane Michals, Arthur Tress och Lucas Samaras.

Genom att tillämpa nya perspektiv på 1970-talets konstfotografi belyser Goysdotter dessa fotografers kritik av modernismens puristiska ideal.

Impure Vision berättar inte bara historien om iscensatt fotografi på ett nytt sätt med hjälp av teorier och metoder som tidigare inte applicerats på ämnet, utan föreslår också nya synsätt på fotografiteori och fotografihistoria i allmänhet.